Veckorna går verkligen fort..inte för att jag har mycket att göra men allt går av sig självt hela tiden..
jag skyndar mig från jobbet kl 16.30 för att hoppa på spårvagnen och sedan vara framme på livias dagis ca 17.30..sedan beror allt på Livias sinnestillstånd: Oftas när jag kommer in så skriker hon -MAMMA!! förskräckt och springer och gömmer sig under matbordet! Så jag får krypa under bordet själv och dra ut henne!! Sedan trilskas hon med att ta på sig skor och ytterkläder...i själva verket får hon världens utbrott så jag får hålla fast henne och ta på henne skorna..och sedan jackan...och då har hon sparkat av sig skorna igen...och så rullar det på..så går vi från dagiset 17.50 har vi väldans tur!!! Härom veckan hade jag varit och handlat 2 stora matkassar innan jag gick och hämtade henne...det var samma visa..bara det att det fortsatte när vi väl kommit ut..hon ville inte gå hem..och skrek och grät och var så arg...det var inte lätt..jag hadde ju mina matkassar så det var inte bara och ta ungen under armen och gå.....det tog 45 min för oss att gå de drygt 500 metrarna hem!!!
Det är väldigt sällan jag hinner handla..eller vågar gå och handla med livia i släptåg..alla vet att Livia är världens snällaste unge...men hon är verkligen suuuuupertrött och megahungrig efter dagis att det är inte värt besväret.. Om vi skyndar oss hem och tar något lätt som tex flingor och mjölk eller havregrynsgröt så får livi mat ca 18.30...och det är väldigt sent! näe..jag drömmer om att jag ska kunna ta bilen till jobbet..det kan jag nu också men parkering kostar 25kr/dagen..räkna på det!
Men hoppet som lyser nu är ju att Sergio blir arbetslös i april..och innan dess kanske han blir flyttad till dag-skiftet..då kommer det att bli lättare...jag längtar!!
Jaja.. det är bara att härda ut...det löser sig..
