hört talas om de? Jo det har jag- Jag har ett!!! Jag har ett hem som är inlindat I plastpåsar som ligger I lådor- oöppnade! Det är dessutom så att jag kan inte gå och tjuvkika vad som finns I lådorna. Som man kan göra med lådor man har på vinden och upptäcker att man har en skatt iden!. Nej, mina lådor är långt borta –på andra sidan planeten!
Vi har ett fint hem här- det är inget jag klagar över men det är ju till 80% tillåns-inte våra grejjor. Men det är ändå en nerv som gör sig påmind hela tiden över vårat rikiga hem, det hemmet som har tagit över 10 år att skapa med omsorgsfulla detaljer och som är överfullt med minnen. Som ibland har kostat oss skjortan-men det var de värt!
Jag klarar det rätt bra ändå, jag har ju mina barn som gör det värt alla bekymmer. Men någon gång då och då kommer den totala depressionen svepande. Som här om dan, när jag försökte komma ihåg namnet på vår gata I Göteborg och för allt I världen inte kunde komma på det! Så jag var tvungen att gå in på eniro för att kolla! Och då kom ALLA minnen tillbaka. Kontentan av det hela: Jag skulle aldrig gått in på eniro- man ska aldrig titta bakåt.
Här är lite bilder från när vi packade ihop allt för snart 1,8 år sedan!!
Livias rum ihoppackat
Gästrummet med endel av våra grejjor
gästrummet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar